Elvis och jag

en hundsportares dagbok

Svenskt rekord och träningshöst

Första tävlingsintrycken har fått smälta in. Solvalla för två veckor sedan var en riktig höjdare. Trots att jag aldrig tävlat med hund så kände jag mig rätt lugn inför starten, har ju värmt upp inför startlinjen x antal gånger, förmodligen över 100 så vet hur det känns… Gillar det! Elviz däremot var ju väldigt orutinerad – det är han fortfarande -men han skötte sig fint. Vi körde ett så kallat stegringslopp några minter innan start, tanken är att farten ska öka successivt under ungefär 100 meter men den här dagen var det föllt ös medvetslös i Elviz ben. Han blev tokigt motiverad av all uppståndelse och de andra hundarna, typ ”Om jag springer snabbast är jag herreman-på-täppan” (lite av Elviz generella mål med livet…). Väl på startlinjen gjorde jag en liten miss som ställde upp mig sist, jag fick ytterspår och lite längre väg för att komma till innerspår. Jag såg framför mig att Elviz skulle genskjuta över de andras linor, typ trasselinferno, men så blev det inte. När starten väl gick behövdes bara ett ”framåt” och sen ”håll vänster” så låg vi plötsligt först och fort gick det. :) Elviz drog med sträckt lina ca 600 av de 1000 m, på bortre långsidan sprang han på men med lite ”ööh, vart tog alla andra vägen”-känsla så det påverkade farten framåt. Jag fick hålla uppe den av egen maskin vilket var sådär lätt efter att ha sprungit max i 300 m redan.

Vi kom i mål på tiden 2.27 vilket tydligen är tangerat svenskt rekord på sträckan, sa tävlingsledaren. Nästa år – om det blir stafatt – är målet att springa minst under 2.10, gärna snabbare. Elviz kan bättre och även jag men det var en ruskigt skön start på karriären.

Ikväll har vi cyklat 4 km och Elviz drar som en idiot. Springtokig hund! I höst ska vi jobba mkt på motivation, bättre styrning/diciplin och framför allt olika fysiska kvaliteter, främst uthållighet.

I övrigt så har jag varit sjuk fram och tillbaka sen juli och bestämt mig för att ställa i maran. Risken att jag skadar mig är för stor med så dålig kontinuitet i långpassen som förkylningar lett till. Det suger och jag är sur men å andra sidan kan jag börja lägga om träning redan nu mot lite kortare löpdistanser. Typ 2-4 km. Med hund. #SM2015dåjävlar

Dagens träning

Elviz:

Totalt 5,5 km drag på cykel inkl. uppvärmning. E verkade helt opepp, förmodligen för varmt. Tusan också, jag som väntade till kl 19 då tempen gick under 20 grader.

Jag:

Ingen träning. Vilat ett par dagar p g a att jag inte känner mig helt 100. Idag berodde vilan mest på gårdagens fest…

Kommentar:
Dags för en bra träningsvecka nu, förhoppningsvis med start imorrn.

Utdelning

Har senaste veckorna gett mig tusan på att få ordning på Elviz ägande när han ”vinner” ex kamptrasa eller boll. Igår var jag så himla nöjd när Elviz gång på gång sprang tillbaka med bollen till mig. Vid ett tillfälle gav han den till och med i handen. Halleluja!

Igår gick vi ca 5×30-40 meter fot och därefter körde vi platsliggning, ca 2×5 min och jag stod på 50 m avstånd. Träningen börjar ge utdelning.

Även fys- och dragträningen går framåt. Älskar i vanliga fall värmen men den begränsar ju helt klart hundträningen. Har fått till bra pass tidigt på morgonen om än lite kortare för han blir snabbt varm.

I morse körde vi 4×500 m drag med cykel. Elviz verkade helt opepp när vi värmde upp – han sprang liksom bakom cykeln?! Min spontana reaktion var ”Vad är det för del?” men så påminde jag mig om hur det kan kännas själv när man ger sig ut på morgonjogg – stumma ben – så jag gav honom tio minuter riktigt långsam trav och när selen åkte på blev det åka av. Som vanligt.

Var så lycklig när jag kom in. Fina, duktiga Elviz. Ska bli så kul att börja tävla framöver!

Träningsrapport

20140715-133509-48909921.jpg
Träningen går framåt. I förrigår sprang jag 15 km kuperad landsväg i 4.10 min/km. Det var varmt och ganska tungt men ändå väldigt nöjd. Det var mina snabbaste 15 km hittills och jag trodde att jag sprang i 4.30-4.45-tempo så fick en glädjechock när jag kollade klockan efteråt. Min löpform är med andra ord rätt bra och jag är helt skadefri.

20140715-133833-49113180.jpg
Elviz på väg ned till vattnet för nedvarvningssim efter förmiddagens dragträning.

Det var skuggigt och skönt när vi drog ut idag men solen tittade fram efter några kilometer och då blev det lite väl varmt. Fick slå av på takten och gå direkt ned till sjöng efteråt. Det blev totalt 7 km cykel idag varav 2×1,5 km i drag. Kopplade även på Diezel och han drog, se på maken!

Igår körde vi canicross. För att stärka Elviz ”bilder” och motivation till draget har jag börjat/återgått till korta intervaller. Efter uppvärmning springer vi 6×300 m i högt tempo med joggvila tillbaka till startpunkten. Efter tre lopp byter vi sträcka så det blir variation. Syftet är att förstärka bilderna av hur starten går till, kommandon såsom framåt, håll vänster/höger och få honom att dra ”rent”, d v s när husse säger ”dra” betyder det dra tills han säger stanna och inga egna påhitt såsom att plöja diket, käka gräs i farten, jaga fjärilar och trams. Det krävs lite avkortade sträckor för att hålla glöden uppe hos Elviz när jag nu ställer lite krav på honom. Igår var ett riktigt bra pass och jag ser fram emot kommande träning i juli. Målet är 3×800 m ”rent” drag i högt tempo.

Frukost i parken

20140707-093454-34494979.jpg

Nystart!

20140629-180939-65379783.jpg
Elviz var halt vid två tillfällen i våras. En gång i maj och så ett par dagar i juni. Jag kan visserligen koppla åtminstone det andra tillfället till träning så förmodligen var han nog bara stel och kanske träningsvärk (kan hundar ha det? De har ju inte samma muskelfibrer som oss människor). Vi har iaf tagit det säkra före det osäkra och vilat från dragträningen och annan löpning. Bloggandet har fallit mellan stolarna. Det har blivit många koppelpromenader och spår på gräsmattan. ”Jag vill springa” säger Elviz. ”Tålamod!” svarar jag. ”Jag förstår inte så svåra ord, husse!”… Osv. Med andra ord, lite frustrerande att inte ha kunnat träna på för både mig och Elviz. Nu är vi i vart fall igång igen sen ca en vecka och hittills har han inte reagerat något på träningspassen och draget har funkat fint. 2×1,5-2 km/pass i lugnt tempo har stått på agendan.

Idag prövade vi husses nya cykel. Har köpt en fin mountainbike så att vi kan fysträna på allvar framöver. Körde 30 min på egen hand i skogen efter dragpasset. Skitkul ju!

20140629-181217-65537663.jpg
Husses (plural) har jobbat väldigt mycket i vår men nu är det äntligen semester. Dessutom har jag i princip tagit beslutet att säga upp mig och enbart jobba i eget företag (www.löpskolan.se) fr o m september, för i det här ”ekorrhjulet” hinns inget av det jag tycker är allra roligast med. Min egen träning, hundträningen, musicerandet, företaget – inget kan göras helhjärtat för att Hr-jobbet tar så mycket energi och tid. Säger som min kloka vän Susanne som också är tränare på Löpskolan – ”Väntar du på vad livet har att ge så får du väntan på vad livet har att ge”. Ska nog skrida till handling i veckan. Spännande. Älskar förändringar!

20140629-181505-65705414.jpg
Slutligen en liten uppdatering på Elviz mognad och personliga utveckling. Han är en mycket stolt herre som man inte kör med i första taget. Han har varit ganska morrig mot oss sedan årsskiftet och vi har tolkat det (med hjälp av Jennie och Claes) som osäkerhet trots hans annars tuffa sida. För det mesta kommer det när han får för sig att vi ska styra honom på något sätt och han inte vill, t ex sätter sig vid honom i soffan för att mysa. Först 5 min har hand mord i blicken! Sedan slappnar han av.

Vi har även vägt in möjligheten att han har ont någonstans men efter senaste veckan är vi rätt säkra på att det är en hanteringsfråga och inte har med smärta att göra. Vi var nära att boka en tid för utredning på Redog i V-ås men jag ville ge det lite mer tid för att analysera det själva och jag är nöjd att vi väntade för under veckan som gått har vi lärt känna Elviz ännu lite mer. Diezel har varit borta i en vecka hos Eriks kollega och även jag var borta på tjänsteresa och vips så slutade Elviz helt med morrandet. När jag kom hem så började han igen och i en helt provocerad situation blev jag så jäkla less så han fick en verbal utskällning så pass att jag tappade rösten, haha. Sen dess har morrandet i princip försvunnit. Något enstaka tillfälle bara.

Jag vågar nästan svära på att det inte med smärta att göra för att:

- Vi har liknande erfarenheter tidigare, att han börjar morra mycket och ofta när någon ansluter till ”flocken” igen. Oavsett om det är jag eller Erik som varit borta.

- han morrar aldrig till någon annan som vill klappa, mysa eller leka med honom.

- hade han haft ont borde han morra eller ta avstånd även till Diezel när han kommer och vill leka eller blir för närgången. Det har vi aldrig sett.

Jag ska träna Elviz regelbundet i två-tre veckor nu och vara extra uppmärksam. Blir han halt eller morrig dagen efter träning får vi boka en tid ändå. Min egen analys av Elviz är att han har mycket integritet och inte så mycket ”humor”, däremot ”humör”. Han är ingen mysig hund helt enkelt utan mer en arbetsmaskin. Han morrar aldrig när vi tränar eller när han förväntas samabeta. Det är ju bra. Tänkom det hade varit tvärtom, att Elviz ville mysa men inte träna?

Elviz 13 månader

20140518-102311-37391346.jpg

Tvära kast

20140513-161323.jpg
Igår när jag kom hem från löprundan med Elviz var jag helt slut. Elviz var så jobbig/”het på gröten” att det blev 11 km av ständigt korrigerande och a-kursen i följsamhet. Fattar inte vad som hände egentligen för vi har gjort det så många gånger förr. Nåväl, kris betyder utveckling på kinesiska. Nej, det gör det faktiskt inte men man brukar hävda det. Och kris är ofta utvecklande, så också igår.

Idag bestämde jag mig, på viss uppmuntran utifrån, att träna drag men i intervallform och med andra moment såsom starter och pauser. Vi hade skitkul och flög förbi alla andra tävlingsekipage (vi låtsas att mammor med barnvagnar är komkurrenter…) idag. Snittempot per km blev 2.58 och då låg vi en bit från max i hastighet för oss båda. Uthållighetsmässigt skulle jag gissa att vi ligger på ca 3.30 per km för nu sprang vi 500-1000 m-intervaller med hyfsat kort vila. Vi får se hur det utvecklas. Han har inte riktigt fattat ”sakta” än däremot svarar han bra på kommandot framåt när han får för sig att nosa, svänga eller sakta ned. Vänster och höger gicl imponerande bra idag. Kul!

Nu sover Elviz. Haha
Husse ska till gymmet.

Passar på.

20140511-191733.jpg
I vår familj får hundarna inte sova i sängen. Men… inatt när husse kom hem jättesent, jättefull (inga barn som läser det här va?) och jättetrött passade Elviz på att smyga upp och lägga sig jättenära. Jättemysigt så klart! Vi låg så från kl 5 tills husse vaknade kl 12. Då fick han ruska och väcka liv i Elviz som tydligen hade planer på att sova till tio över 12, minst. Det gäller att passa på att sova läänge när man får ligga i sängen!

Vi lever!

20140509-230135.jpg
Dags för en uppdatering, va? Några veckors blogg-frånvaro men vi lever och mår bra!

Husse&Hasse har hunnit med två fantastiskt sköna veckor i New York medan Elviz var på ”kollo” hos Schnauzerholmarna och Diezel levde loppan hos Eriks jobbarkompis, fru och barn. Det var kärt återseende när vi kom hem. Längtade framför allt efter Elviz (f’låt Diezel men du är så intensiv och lyssnar ju inte så bra ibland, du vet. Faktiskt lite skönt att va ifrån dig, hoppas du förstår).

Har hunnit med mycket hundträning sen vi kom hem trots rivstart på jobbet. Lydnadsträningen går så mycket bättre nu när jag fått ordning på vilken belöningsmetod som funkar bäst med Elviz. Inget kampande numera utan istället leker vi ”affär” och förhandlar med varandra genom att jag kastar en leksak, Elviz hämtar och springer några varv och ignorerar husse tills husse ryter till så Elviz fattar galoppen. Då kommer han springandes, husse säger ”ligg”, Elviz lägger sig nån meter från husse, släpper leksaken och då kastar husse en annan leksak. Vi tränar fortfarande på att Elviz ska komma direkt till husse och såsmåningom ge mig leksaken i handen och därefter få den andra. Nu kör vi lite ”distansförsäljning” men inom kort kommer Elviz lämna över leksaken i handen snällt och fint. Han har faktiskt gjort det ett par gånger. Man ba ”Vad hände?!!!”. Då vill jag pussa honom! *puss*

Dragträningen.

20140509-231259.jpg
Så här såg min höft ut efter första dragpasset på cykel i tisdags. Elviz var snabb och ivrig, så pass att husse bokstavligen flög i backen vid två tillfällen. Om det inte vore för att han visade sån dragglädje hade jag nog blivit lite arg (diciplinen var ju inte direkt lysande) men jag kände mig konstigt nog glad när jag kom hem och spritade knän, armbåge, höft och hand.

Idag körde vi ett till cykelpass i Nackareservatet. Ett par km uppvärmning, därefter på med selen och 4 km i motovägsfart. Mitt uppdrag handlar INTE om att peppa honom, utan om att sansa honom. Han fullkomligt älskar att springa och dra! Vi gjorde flera tighta omkörning av löpare och nån cyklist och när jag påtalade ”framåt” så lubbade han på utan minsta strul. Känns grymt bra! För bara två månader sedan ville han ju gärna hälsa på alla vi mötte eller sprang om. Det blev 4 km och hastigheten låg runt… Jag vågar faktiskt inte säga. Han kanske är för ung för det här? Jag tror han är förberedd, har trots allt byggt upp träningen långsamt över tid. Det gick snabbt iallafall. Trots att det är rätt kuperat.

20140509-232008.jpg
Diezel följde med på cykelträningen idag. Han sprang två meter bakom cykeln och agerade biologisk stänkskärm. Fick nästan dålig samvete när jag kom in i trapphuset och såg hur han såg ut. Sju svåra år. Genomblött. Lerig inifrån och ut. Han fick en lååång varm dusch och sen blev han ompysslad i soffan. Elviz var också lerig och dan. Hundschampot var slut så han luktar vildros och har fått luggen fönad. Min lilla draghjälte.

« Äldre inlägg

© 2016 Elvis och jag

Tema av Anders NorenUpp ↑